Jag stirrar på mig själv. Vrider och vänder. Allt har blivit brunt! Mitt hår är inte längre ljust i utväxten och nu inbillar jag mig att mina ögon har mörknat. Vafan händer? Såhär ser jag ju inte ut.

Jag, Katten och Christian sitter i soffan helt knäpptysta. Vi lyssnar på Twilightsoundtracket och de läser vars en historietidning. Snart ska vi äta tandoorikycklingsoppa och titta på Helt Hysteriskt. Så jävla bra kväll.

Snart kommer Kim hem också. Han är bäst. Speciellt när han visar att han känner mig och lyssnar på mig och håller mig i handen.

Hejdå.

Kim har köpt cyklar till oss. Han meckar och mejslar och oljar. Allt ska stämma.
Han cyklar i cirklar och plötsligt tvärbromsar han. Plingar lite. Och så upprepar han det. Tills allt känns rätt och inte behöver justeras mer.
Störig men söt.

Rätt så gött att komma hem till pannbiffar med kantarellsås och potatis. Syrran hade dumpat av rester från hennes jobb här, då hon vet hur mycket jag älskar mat. Nu står det tre HINKAR med pannbiff i svampsås, kål- och köttfärs och fläskytterfilé samt potatis i kylen.
Najs fyllemat i helgen ellooor?

Katten och jag långlunchade på Sorl idag. Vi pratade om att det är lite jobbigt att bli äldre. Inte själva åldrandet kanske, men ansvaret det medför. Man kan inte lägga sig på golvet och skrika om man inte vill eller orkar. Man måste vara sansad och resonabel. Så jävla jobbigt.
Detta leder till att man super sig full och gör dumma saker istället.
Kanske vore det bättre att få skrika av sig på grönsaksavdelningen på Ica någon gång ibland än att bli snorpackad en gång i veckan.

Hur som helst. Idag köpte jag min älsklingsparfym. Den är fantastisk. När jag bär den vill jag slicka på mig själv. Den doftar varm vaniljbulle, sololja och bebis. Vanille Coco heter doften och märket är Comptoir Sud Pacifique. Så jävla prisvärd och håller hur länge som helst. Doftar som inget annat. Dum är den som inte köper.

De här bilderna föreställer min pappa. Han tycker, för utom att spela golf och baka paj, väldigt mycket om att klä ut sig. Gärna i hatt.
(Det var bara det. Godnatt)

Jag älskar verkligen hösten. Till och med kylan. Hellre kalla öron än svett i pannan. Det är något speciellt med luften också. Den får mig att tänka på när jag var liten och blev stångad i magen av fjolårets lammungar. Kanske inte själva stångandet, men den höga luften och den kalla marken och solen som alltid stod lågt. Anna och jag brukade sitta hagen i våra skitfula fleecetröjor och mata fåren med lite vad som föll oss in. De äter allt nämligen. Potatis, Mariekex, sega grenar.
Det är väldigt dåligt med får i stan, men luften är fortfarande hög och marken är fortfarande kall. Ja, ni fattar.

Kim kom hem med en klänning till mig idag. Helt utan anledning. Blev tårögd och fattade ingenting. Han sa att det var en Karin-klänning som framhäver mina kvinnliga kurvor, och så rättade han till den så att den satt helt rätt.
Skönt att någon uppskattar att jag blivit fet i allafall.

Jag har valt att ta bort kommentarfunktionen. Igen. Låtsas att det beror på överflödet av ilskna läsare och kärleksförklaringar.
(I själva verket beror det på att jag kommit på mig själv med att önska och leta efter kommentarer. Alldeles för mesigt för mig. Så nu går det helt enkelt inte att varken älska mig på avstånd eller önska kommentarer. Lättast så)

Vi ska flytta om en vecka, Kim och jag. Till Amiralsgatan närmare bestämt, vid Tangopalatset. Från och med mycket snart bor vi i en ljus 2,5:a med knarriga trädgolv och stora fönster. Vingelavstånd från alla utesällen och massor med livs och fik runt hörnet. Jag kommer att trivas.
Idag har vi köpt Kronancyklar, och imorgon tänkte jag dra till Sopstationen efter jobbet.

Jag trivs där förresten, på jobbet alltså. Idag blev jag uppraggad av en treåring. Som jag smälte. Läste någonstans att barnskrik ligger i top-tre av vad folk mår sämst av och helst undviker. Det stämmer alldeles säkert, men kan ändå inte låta bli att undra varför folk har så dålig fantasi? Jag tycker lätt att mammorna är värre. Vem tar med sig tre ungar och tvångsshoppar fem timmar? Jag hade också skrikit. Sjukt tråkigt om man är fyra år.

Jag har varit hos frisören tre gånger sedan i torsdags. Nu är jag brunett. Frisyren är någon form av potta/bob, vilket jag absolut kan leva med. Det sköna med hår att ju att det växer ut igen.
Jag svär vid min högra hand att jag aldrig mer i detta liv ska försöka mig på att bli askblond skönhet. Det slutar ändå alltid med att jag ser ut som en rysk nyrik sköka. Basta.

Träffade Katten, Bea och syster Anna igår. Katten berättade att hennes fisk insjuknat i någon obotlig sjukdom och att den enda utvägen var att frysa in den. Så gör de nämligen på Skansen när fiskarna ska dö, säger hon. Först hamnat fisken i koma och sedan får den dö i lugn och ro. Mycket mer humant än att virvla runt i ett avlopp, menar Katten.

Igår var vi på Babel och dansade. .
Lägenheten ser ut som en knarkarkvart och min kropp strejkar.
Hejdå.

Jag vill väldigt gärna ha en gris. Tänkså fint att känna ett kladdigt litet tryne mot vaden och höra kvicka klövar mot parketten. Inga konstigheter tänkte jag. Men sen slog det mig, och allt blev plötsligt lite jobbigt och motbjudande.
Jag vet inte med er, men jag hade i allafall inte kunnat rulla köttbullar med gott samvete när lillgrisen ligger under bordet och sover.

Vafan liksom.

Igår bråkade jag med min mamma. Idag bjöd hon mig på mat och en flaska Cava. Skönt att hon vet hur hon ska göra mig glad igen.

Nu ska jag hem till Fanny och vara riktigt tjejig med ögonskugga och allt.

Lillasyster Stina var på bal igår. Hon blev så himla fin! Titta på henne!

Jag sitter på kontoret och suktar efter ciggen som jag ska tända om 14 minuter.
I natt drömde jag att det var slaskvinter och Limhamn var en cirkus. Det var sågspån, färgade glödlampor och sockervadd överallt. Det luktade socker och avgaser och björnarna som jag hade i väskan (?) led av kroniskt näsblod så det rann och rann längst min rygg. Kim bodde i en gammal folkabuss och min familj ville inte veta av mig.

Och annars mår jag bra och är fullt frisk.

Kändisspecial

Man ska inte ogilla människor. Men ibland kan man inte låta bli.

1. Johan Palm är en tönt. Eller rättare sagt, den Johan Palm så desperat försöker vara är en tönt. Jag är mycket förvirrad.
När jag var inne på aftonbladet såg jag att han ville ligga med sig själv, knappt könsmogen och allt. Det är ungefär lika illa som att tala om sig själv i tredje person.

2. Eskil Erlandsson, svensk jordbruksminister. Läs artikeln och förundras. Tilläggas bör att han har jobbet kvar. Bra jobbat Sverige!

Så nu känns det mycket bättre.
Har köpt plastsandaler förresten. Det är en märklig känsla att ha plastskor på sig. Det känns lite som om man ska bada.

Voila! Ny frisyr, fast ändå gammal. Som jag har sett ut i 21 år ungefär.
Idag är jag jättebakis för övrigt.

Jag lånar mammas Spotify. Hon har en mapp som heter Electro House 2009. Den innehåller en 58 minuter lång mix. Man kan inte låta bli att bli lite varm i hjärtat.
Hur som helst, det var inte det jag skulle komma till.

Jag tror att jag är en förhållandevis lätt flickvän. Blir inte så värst avundsjuk (bara förvånad när folk tror att de har rätt att hantera min pojkvän hur de vill) och är ganska resonabel gällande det mesta.
Men nu har jag kommit på en sak som jag aldrig i livet/döden skulle tillåta Kim att göra - spela in en musikvideo med Ciara.

Den här kvinnan är en sån som får män att tappa fattningen, hakan och vettet. Den här kvinnan kan vifta lite med vad hon än behagar, och vips så flåsar även den mest trogne småbarnpappan henne i örat.
Hon är glödhet! Som ett kattdjur!
Man kan inte låta bli att bli lite galen i brallan.

bara lite kort:

- Vem har sagt att det är snyggt med hål i jeansen? Jättemånga hål, från låret ner till vaden? Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, för jag förstår inte. Det är inte smickrande. Det ser billigt ut. De håller väl inte speciellt länge heller. Eftersom de redan är håliga, menar jag.

- "Jag måste ringa Carina" är en riktigt sjuk dansbandslåt. Någon av er har säkert hört den. Den gör mig riktigt illa till mods.

I mitt huvud har Carina väldiga lovehandles, lila träningsoverall och fluffig lugg. Hon sitter i en gillestuga någonstans kring gnällbältet och väntar vid telefonen.

Orkar inte mer.

- Ska jag klippa page igen? Ska jag färga håret? Vad ska jag göra?

Idag dödade jag min facebook. Det var lite bitterljuvt. Känns som början på en ny era faktiskt.
Nu dricker jag vin och har tvättat håret. Sängen är nybäddad och fönstret är öppet. Man kan inte låta bli att tycka att livet extra fint ibland.

JAG GRÅTER SOM ETT BARN!

Nu sitter jag på kontoret och känner mig malplacerad, igen. Pratade med min chef innan och han berättade hur han tänker sig att framtiden ska se ut. Jag nickade men jag fattade inte alls vad han menade.

Jag hänger inte med i jargongen här. Såg ett program om religiösa fanatiker som hanterar ormar och talar i tungor, och lite så känns det. Att jag är åskådare alltså.
Jag vet inte vad det beror på. Är jag lite trög kanske? Eller är jag helt enkelt inte vad vid att folk säger en sak men menar en annan? Och vad menar dom?
Herregud.

Idag körde jag bil för tredje gången i mitt liv. Jag har blivit bästis med dragläget och jag vill köra hela tiden. Om nätterna manövrerar jag isbrytare och lastbilar. Hade jag vetat att det var såhär lätt att köra hade jag definitivt inte skjutit upp det i tre år.

Och läsare, för tydligen har jag några sådana trots allt, vad fina ni är! Vilken tapper liten skara! Hur i allsindar har ni hittat hit?!

Och Emelie - jag blir helt häpen. I sexan eller sjuan föddes Blomsterbarn. Det är dölänge sedan. Vem är du? Jag blir hemskt nyfiken!

Vem är det som vill att jag ska skriva? Vad ska jag skriva om? Berätta för mig.

Just nu vill jag bara måla och skriva barnböcker. Dricka lätt vin i eftermiddagssol och invänta sommaren. Mitt hår har blivit långt och jag har fått fräknar i hela ansiktet.

Ibland känner jag verkligen att jag är ett djur. Som nu när våren kommer och världen sakta vaknar igen. Det börjar spritta i benen, det doftar värme och luften vibrerar när den stiger från taken.
Livet blir lite lättare och lite ljusare och min själ tinar igen.
Vi är som 9 miljoner kossor som släpps ut på grönbete, ungefär.


Minus lurade mig igår. Han sa att han och Anna hade sett prins Carl-Filip på Hylliekroken. Ball att jag gick på det.

Hej fran Thailand! Vi har det riktigt bra, forutom att jag bajsar gront fluff. Som mjukglass ungefar. Igar sag vi en murana nar vi snorklade! Det var lite laskigt men mest roligt. Annars skiner solen varje dag och pa kvallen blixtrar det och rangnar floder. Vi ar pa Phi Phi-oarna nu och aker bat mellan stranderna. Vi ater jattegott och har bara druckit en dag, men det gor vi inte om for man madde inte hallonpaj dagen efter.
Nu ska jag bada! Vi ses om en vecka!

Nu är allt packat. Jag har ätit picklad vitlök och gulaschsoppa så nu är jag mätt och luktar lite äckligt om man kommer för nära.

Alltid när jag ska flyga blir jag plötsligt väldigt medveten om det här med döden. Sker en olycka i ett flygplan kan man vara ganska säker på att dö nämligen, och det finns ingenting man kan göra mer än acceptera det faktum att man snart snart snart antingen sprängs eller kvävs av rök.
Tänk om någon galning reser sig upp och börjar rycka i nöddörrarna? Det krävs inte så mycket för att man ska sugas ut ur planet och fladdra som en vante på tiotusen meters höjd.
Tänk om någon bär på ett jättefarligt virus så att alla passagerarnas luftvägar svullnar? Likt 250 fiskar som kippar efter andan.
Tänk vad mycket som kan gå fel. Sist var det väl ett gäng fåglar som orsakade nödlandninge i Hustonfloden? FÅGLAR!?
Gud bevare mig.

Jag inbillar mig att om jag pratar mycket om döden innan jag ska flyga, så händer ingenting. Flygresan går bra och jag kommer att få en skön semester. Om jag däremot går runt i min ensamhet och tänker tyst på döden så kommer jag helt säkert att dö.
Däför känner jag att jag ska ta ett allvarligt snack om döden med Kim ikväll, så att vi kan få en riktigt härlig semester.

Hej hej, jag åker till Thailand på onsdag. Fast inte Anna, Johanna eller Safia. De får vakta Malmö sålänge.

Träffade en tant och hennes tax på fridhemstorget innan. Hon skulle köpa laxpaté till den. Taxen alltså.
Happ, tänkte jag och gick hem och gjorde snabbmarakoner.

Igår sprang jag på stranden. Hälsade på lite hundar, gick ut på bryggor och höll på att blåsa iväg. Jag sprang som en tok mellan sandynorna tills jag blev kissnödig. Så jag satte mig ner i en grop och tittade ut över havet.
Då känner man att man lever.

Jag har kommit på ett bra sätt att få mamma och systrarna att sluta stjäla ur min garderob.
Överst i mellanlådan har jag placerat en porrfilm med riktigt fläkigt fodral.

Jag fick den i födelsedagspresent, men eftersom jag inte har vhs så har jag inte kunnat titta på den.

Det är jätteeffektivt. Prova.

Kim raggade precis upp Per Moberg!

Jag höll på att få på käften i lördags. En mycket liten man med tungpiercing och spikes tyckte att jag såg dum ut. Jaha, tänkte jag. Sen puttade han mig. Först blev jag paff, sen blev jag ursinnig. Så jag tog tag i hans mycket lilla technotröja och sen puttade jag tillbaks. Skrek så att det fladdrade i luggen på honom att det inte passar sig att putta på tjejer. Det hela var mycket spännande.

Det här med män och storhetsvansinne är något jag inte alls förstår.

Jag sitter på kontoret och försöker se viktig ut. Scannar in lite papper, sorterar, ställer dumma frågor osv. Noll koncentration.

Igår tittade jag på gårdar i norra Sverige på Hemnet. Man kan köpa ett stort trähus med lada och några hektar mark för en halv mille. Varförvill du det?, undrar du nu.
Ingen aning. Det är bara något med stora sjöar och midnattssol som får mig att längta.

Fast å andra sidan så vet jag att jag hade varit livrädd om nätterna, och min fantasi hade gjort mig sinnessjuk. Jag minns när jag var liten och mormor berättade om alla väsen, om näcken och bockkvinnan.
När vi var ute och lekte i skogen en gång hittade vi en tjärn med kristallklart vatten och klargrön mossa som bäddade in kanterna och fortsatte ner under vattenytan. Det var ett hål i lövverket så solen sken igenom och vattnet såg ut att vara tappat från en kran. Vi letade efter den flera gånger efter det, men hittade den aldrig igen.
Jag har drömt om den där tjärnen flera gånger efteråt, att döda kroppar legat och guppat i det klara vattnet.

Det positiva med landet är helt klart att man kommer undan med konstiga saker som inte alls hade accepterats i stan. Man kan tillexempel ha 11 barn. Eller vara fanatiskt frireligiös.
Mysigt!

Kim är söt. Han är förlorad i Harry Potter-böckerna. Igår när vi satt i soffan lade han plötsligt boken ifrån sig och såg på mig med ledsna ögon.
- Usch..
- Vadå? frågade jag
- Dobby dog nu. Det är så orättvist.

Imorse i duschen kom han på att han drömde att jag var Voldemort. Och att jag hade dödat en massa människor i Skanör.
- Men jag är inte Volle. Det är ingen fara.
-Nej nu har rätt, jag vet..
Och så kramades vi.

Jag vaxade precis armhålorna. Det gjorde så in i helvetes ont.

Ikväll är det fest, kommer ni?!

Jag odlar skägg på benen. Det är vidrigt. Jag ska vaxa dem alltså. Väntan är outhärdig. Det finns få saker som gör mig så illa till mods som behåring på min egen kropp. Det spelar ingen roll hur jag ser ut och känner mig i övrigt, behåringen gör sig ständigt påmind. Kim verkar tycka att det är rätt okej. Han vet att det är för ett gott syfte i allafall, stackarn.

Hur länge håller en vaxning? Någon sa upp till 6 veckor, men det låter lite för bra för att vara sant tycker jag. Om det trots allt nu skulle stämma så är jag beredd att gå naken i 6 veckor bara för att fira att jag är hårlös. Tänk vad fantastiskt.

Så enkelt. Jag tänker på Landström.

Snön och solen glittrar utanför fönstret och jag mår som en prinsessa. Jag har druckit mitt te och rökt min cigg.
Bröllopet i lördags var så fint. Vi åt gott, drack i solen och umgicks. Och jag fick låna bebis-Molly, som till slut somnade på min axel. Sen gick vi hem till Anna där det dansades och Kim höll en snabbkurs i interna fotbollstermer. Ingen fattade något. Sen gick vi hem och somnade i en hög, min älskling och jag.

I söndags fyllde jag år, och det firades med brunch i goda vänners sällskap. Skönt och lätt, precis som jag vill ha det.
Igår jobbade jag halvdag, och på eftermiddagen hjälpte Katten mig att rensa garderoben. Nu är det jättetomt och det känns väldigt bra. Nu ska jag bara rensa en gång till så att all skit verkligen åker ut.

Solen skiner idag! Den värmer i ryggen och plötsligt gör det inte så mycket att det är kallt som fan och långt till sommaren.

Igår fick jag ett ljuvligt sminkbord i teak av mamma och pappa i tidig födelsedagspresent. Det går helt i stil med mitt sängbord och de två dödsgamla dux-fåtöljerna. Nu vill jag bara hitta en pall med gråttfårskinn till.

Jag har gett mig själv ledigt idag, för att kunna göra research och skriva. Det är mysigt. Jag lyssnar på Supertramp och låtsas att jag är med i ett riktigt gammalt tvspel.

Eftersom Kim jobbar fick jag i uppgift att släppa in rörmockaren som ska fixa stoppet i handfatet. Jag tycker sånt är riktigt jävla äckligt. Man vet aldrig helt säkert varför det är stopp. Det kan vara hår, hudavlagringar eller något som har dött. En gång när vi bodde på landet hittade vi en död mus i diskmaskinen. Nu tvivlar jag starkt på att det sitter något dött som en propp i rören, men ändå. Det är fortfarande äckligt.

Jag kokade två ägg innan, och när jag stod där och tittade på dem i kastrullen slog det mig vad ägg faktiskt är för något. Det var min gamla textlärare Pia som först upplyste mig om det - ägg är hönsmens. Obefruktade ägg, som hönan måste göra sig av med. Dem lagar vi mat på.
Likaså kaviar.
Vad blir då en ägg- och kaviarmacka? En dubbelmensmacka.
Herregud.

Ibland händer det att jag råkar äta något som är väldigt väldigt gott. Eftersom jag äter allt (sant, utmana mig) så tänker jag sällan på hur maten verkligen smakar. Jag bara äter den.
Idag hade i alla fall någon av fikatanterna köpt bröd med valnötter, hasselnötter, russin, plommon och honung. Jag ville inte sluta tugga! Jag ville ha mer mer mer! Det smakade nyttig kaka. Det smakade som ett bröd i en Disneyfilm ser ut; perfekt!
Jag åt fyra skivor.

Det tar faktiskt emot lite att erkänna det, men jag har hittat en blogg som jag tycker om. En så kallad modeblogg. Fast den här tjejen är söt, och hon ser inte ut som en heroinist. Snarare klassisk och gollig. Hon heter Filippa.

Jag får för mig mycket. Att jag ska volontära, börja plugga och sånt. Men aldrig får jag tummen ur röven, eller ska vi säga armen? Det har varit förstoppat ett tag nu.
TILLS IGÅR.
Jag har börjat skriva på något som jag hoppas ska bli en bok. En barnbok!

Idag är en sådan dag då jag bara längtar efter att få stänga av datorn, lägga alla papper tillrätta och åka hem till lunget. Trots att det bara är måndag så känns ögonlocken tunga och hjärnan som gummi. Jag vill ha min älsklings arm om mina axlar, gå till affären, prata om dagen som gått, sedan laga mat och bara vara.
Några timmar till bara, sen ska jag njuta.

Imorgon ska jag till Köpenhamn en sväng! Hälsa på gamla kollegor, gå på banken och äta bagel på mitt favoritställe.

Igår var jag på en helt sjuk middag, hemma hos mina föräldrar av alla människor på jorden. De hade bjudit över sina goda golf- och skidvänner på en stilla supé, men någonstans vid fördrinken gick något otroligt snett. Kanske var det cavan. Jag skrattade så att jag grät oavbrutet i tre timmar. Kim befann sig i chock.
Ludde, som är en av sönerna, berättade om hans 35åriga fikaragg varpå hans mamma undrade varför han inte tog chansen och gick hela vägen.
Bland annat.

1. Jag ska jobba på Koi ikväll. När jag i själva verket bara vill kramas och sova. 21 till 03, fuckers.
Jag måste sluta ta på mig en massa jobb jämt.
2. Vi har fått in en Alexander Wang på Issue. Dör.
3. Hittade fyra av mina gamla dagböcker igår. Den sista skrev jag när jag var 13. Fick en smärre chock när jag insåg att jag inte har förändrats ett smack sedan dess. Jag kan inte bestämma mig för vad som är värst heller; att jag var en lillgammal och ängslig kärring när jag var 13 eller att jag verkar ha stannat i utvecklingen?

Jodåsåatteeee. Det var väl allt för idag.

Vi bor i en resonanslåda så man måste vara tyst

Jag sitter med mitt te och knappar på datorn. Kim sover fortfarande. Det enda som hörs är hans andetag och bruset av världen utanför. Lite fåglar också.
Av någon anledning vaknade jag alldeles för tidigt idag, utan klockan. Då blir det alltid problem. Jag kan inte ligga kvar i sängen och vara vaken för då börjar det krypa i benen och hjärnan börjar gnaga. Allstå tvingas jag gå upp och tassa tyst tyst och göra något, vad som helst.
Nu har jag ätit en tomat och sen ska jag röka.

Många sparar på minnen från gamla kärlekar och besattheter. Det kan vara brev, böcker eller sketna kramdjur. De ligger i lådor på vindar bredvid pappas gamla tennisracket, bekvämt bortstuvade från verkligheten.
Kanske plockas de fram någon gång om 10 år, bara för att tryggt stoppas tillbaka igen. Eller så dammas det av av en nutidens kärlek/besatthet som undrar varför i all fridens namn man har sparat på det där.
Jag blir fundersam. Kanske är jag oerfaren? Kan inte direkt påstå att jag har träffat brevskrivarkillar.

Sen beror det ju på vad man sparar också. Jag vet tjejer som sparar på saker som får dem att bryta ihop. Fotografier eller kärleksbrev från tiden då exet verkligen älskade henne. Det är bara tragiskt. Han kommer inte älska dig igen. Släng dem.

Hur som helst, apropå brev. Jag älskar dem. Dels för att de kan läsas om och om igen, men också för att de gör både skrivaren och läsaren rättvisa och bläck bleknar inte på samma sätt som minnen gör. Man menar verkligen vad man skriver i ett brev, även om orden skulle vara hårda.

Jag har skrivit många brev i mina dagar, men alla utom ett har varit till goda vänner eller i rent informativt syfte. För att slippa jobbiga telefonsamtal. Men fortfarande för att jag har velat vara tydlig. För jag har menat vart enda ord.

Kanske hade jag också sparat brev och foton? Eller har jag slängt sådant under årens lopp utan att ens tänka på det? Jag minns faktiskt inte.

(Fick en snilleblixt och kom på att bloggen nog är mitt kärleksbrev till mig själv? Fast jag har dödat den en gång. Det säger väl en del om mig antar jag)

Jag har inte varit hemma sedan i fredags. Vad är hemma egentligen? Är det där man har föräldrarna och sina gamla gympaskor, eller är det där man somnar om natten?

Igår såg jag lite av Maggie vaknar på balkongen. Jag ömsom grät, ömsom skrattade. Vilken ljuvlig, trasig, rolig och egen kvinna. Så ärligt och tragiskt och färgsprakande.
Ska titta på den ikväll igen.

När man håller på med fastigheter och sånt blir man ofta förvånad över vad folk döper dem till.
Kan tänka mig att dagispersonal och lärare slås av samma tanke ibland.

Råkade titta på ett program häromdagen som handlade om svenska turister i utlandet. Ozzy, 17 år, var i Thailand med sin mamma och syster och skulle få sin första tatuering. Hans mamma beklagade sig över att hon skulle framstå som en dålig mamma som lät sin pojke tatuera sig, men att det trots allt var deras grej och att hon personligen hade tyckt det var värre om han började spela ishockey. Ganska roligt sagt, men tyvärr kvarstår fortfarande det faktum att hon har döpt sin son till Ozzy. Om jag var hon hade jag varit mer orolig för pojkstackarn än mina egenskaper som mamma.
Han hade nog mått bra av lite ishockey ändå.

JAG ÄR DÖDSBLOND!

Igår åt vi på Svea bar & bistro. Jag åt ankbröst med kaffesky, selleri och champingnioner (hur fan stavas det?). Det var himelskt.

Sen gick vi hem och tittade på Casanova.

Jag älskar Kim.

Ikväll ska jag bli full och dansa!

Min lillasyster valde gymnasie igår. Hon ska läsa biomedicin på S:t Petri.
Ska lilla Stina gå gymnasiet? Biomedicin? Vad ÄR biomedicin?
Stina fick precis sina gigantiska framtänder och lärde sig multiplikationstabellen.

Idag sitter jag i växeln. Jag har svarat i telefon två gånger, fikat i tjugo minuter samt öppnat för postnissen. Började klockan åtta.

Ha en bra arbetsdag!